Gravitoner och Monader

Den senaste veckan har jag haft ett par olika anledningar till att fundera på gravitation och tyngdlag. Vad är gravitation egentligen? Ett objekt påverkar ett annat med en kraft som är avhängig av massa och avstånd, så långt är allt tydligt och klart. Men kraften måste ju bestå av något. Ponera att solen plötsligt skulle förlora 50% av sin massa, kanske på grund av en kollision med ett annat stort objekt. Skulle då jorden omedelbart "veta" detta och anpassa sin bana efter solens nya massa. Skulle det dröja 8 minuter (dvs skulle informationen om att solen förlorat massa färdas med ljusets hastighet) innan jordens bana förändrades eller skulle det ta mer eller mindre tid? Om det tar mindre tid så betyder det att gravitationen färdas snabbare än ljuset, om det tar kortare tid så betyder det att informationen färdas med hjälp av något som har en egen massa. Om det färdas med exakt ljusets hastighet så är kraften utan massa.

Jag fick lite tips från matematiska institutionen på Stockholms universitet om gravitoner, så jag googlade lite. Sen kom jag ihåg att den gode Leibniz (en cool german som bland annat uppfann en dator redan på 1700-talet) hade lite teorier om det här också. Leibniz hamnade i skuggan av myntmästaren Isaac då Isaac publicerade Principa Mathematica, men så här i efterhand så tycker jag att Leibniz bör få viss upprättelse. Gottfrieds monader verkar ha en del gemensamt med Gravitonerna, medan däremot Newtons teorier, förfinade av Einstein, inte längre räcker ända fram. Jag gillar särskilt slutsatserna av Leibniz filosofi:

Philosophical conclusions
This theory leads to:
1. Idealism, since it denies things in themselves (besides monads) and multiplies them in different points of view. Monads are “perpetual living mirrors of the universe.”
2. Metaphysical optimism, through the principle of sufficient reason, developed as follows:
a) Everything exists according to a reason (by the axiom "Nothing arises from nothing");
b) Everything which exists has a sufficient reason to exist;
c) Everything which exists is better than anything non-existent (by the first point: since it is more rational, it also has more reality), and, consequently, it is the best possible being in the best of all possible worlds (by the axiom: "That which contains more reality is better than that which contains less reality").

The “best of possible worlds,” then, is that “containing the greatest variety of phenomena from the smallest amount of principles.”

I Schnann /Åkersberga gäller nog vare sig sir Isaac Newtons eller Gottfried Wilhelm von Leibniz lagar, där verkar det vara Alfred E Neumann som definierar naturlagarna.